Meddelarfrihet innebär en rätt att meddela uppgifter i vilket ämne som helst för offentliggörande till grundlagsskyddad media.

Alla har meddelarfrihet – rätten att vända sig till media och lämna uppgifter. Alla har också anonymitetsskydd, som innebär att den som tar emot ett tips inte får avslöja källan om han eller hon vill vara anonym. Det allmänna får inte efterforska vem som lämnat uppgifter (efterforskningsförbudet) och inte heller straffa den som lämnat uppgifterna (repressalieförbudet). Denna samling av regler som ska skydda uppgiftslämnaren brukar kallas meddelarskydd.

Meddelarskyddet är extra starkt för vissa grupper av anställda

För den som är anställd i offentlig sektor och vissa privata verksamheter innebär meddelarskyddet en extra trygghet. Arbetsgivaren får inte fråga vem som lämnat uppgifter till media och inte heller straffa en anställd som vänt sig till media med uppgifter.

Vilka har meddelarskydd i förhållande till sin arbetsgivare?

Meddelarskyddet gäller för anställda på:

  • statliga myndigheter och kommunala myndigheter
  • kommunala bolag som kommunen har en avgörande beslutanderätt över
  • verksamheter som finns upptagna i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen
  • privat vård, skola och omsorg som är offentligt finansierad

Meddelarskyddet gäller inte:

  • statliga bolag
  • privat verksamhet i övrigt

Vad innebär meddelarskyddet?

Det är en rättighet – ingen skyldighet.

Förenklat kan man säga att en tjänsteman har rätt att läsa ur en hemlig handling under förutsättning att det är ägnat för publicering. Det är alltså en exklusiv rättighet, en säkerhetsventil, där syftet är att få uppgiften publicerad på något sätt. Antingen kan tjänstemannen själv skriva om det eller lämna uppgiften till en journalist.

Källa: https://www.sjf.se/yrkesfragor/yttrandefrihet/meddelarfrihet
.
Tipsa: tipsa@presstjanst.com